Högtflygande planer i vintermörkret.

Tog lite tid att hitta tillbaka efter sommaren.
När solen står som högst på himlen är också humöret, flaggan och pulsen på topp, för att sedan dala i takt med antalet soltimmar. Nu återstår bara 44 dagar innan vintersolståndet och jag räknar..

Vad som hänt är att jag blivit blek, mycket rundare runt höfterna, trögtänkt och katastrofalt blasé. Ingenting är riktigt roligt.

Kommer ihåg förra vinterns försök att höja temperaturen i själen genom en artificiell ljusbehandling, utan nämnvärt resultat. Känns ändå inte som om det är Det jag behöver. Utan frågan är Var och Hur man hittar kraft och energi?

Flög till Berlin förra helgen, trevligt som vanligt förstås. Men det är också höst och kallt i Berlin precis som i Stockholm. Hur trevligt och roligt man än har så finns där ändå en uns av leda men också känslan av väntan. Ja, för vad är det jag väntar på? Tror inte att det är advent. Inte heller Jesus eller jultomten.

Nej, väntar bara på de ultravioletta undersköna och gottgörande solstrålarna! Jag vill vara en Ikaross, skulle göra precis som honom om det var möjligt. Jag skulle älska känslan av hybris och att flyga så nära, så nära att jag också smälter...