Från Skånegatan till Reimersholme, men va, är vi fortfarande på söder?

M som i Mysigt! Flyttat till Mysiga Reimersholme! 

Omgiven av vatten, grönska, badande hundar, kajaker, vackra soluppgångar från Västerbron, Pålsundet och alla små träbåtar, joggare, och just nu väldigt många walk-n-talk-jag-jobbar-hemifrån-egenföretagare-konsult-typ-jag-är-kulturarbetare-mitt-i-pandemin-älskar-utegymmet-finns-inga-uppdrag-konstnär-jobbar-på-distans-permitterad-eller-bara-ARBETSLÖS, säg det då!

Jag älskar att bo på Reimersholme. Reimers är cool. Alla som bor här har alltid bott här. Eller har flyttat hit från olika delar av Sverige som inte är Stockholm, relativt nyligen. Relativt på Reimers (om man bor här säger man ön), alltså nyligen kan betyda 10 år, 5 år eller kanske längre? 

Jag blir nervös när jag träffar mina grannar, hur länge har de bott här egentligen? Jag har ingen chans att hävda mig här. 

- Nej jag har inte att tagit ett morgondopp i kanalen, jag har bihåleinflammation just nu, ja det är väldigt jobbigt.

- Snygg badrock, jaha du badar varje morgon! Ja, jag ska bada sedan, när jag blir frisk från min bihåleinflammation! Mm, hehe...

- Hej

- Hej, hej! (inte; Hejhej har du en krona, utan mer som hejsan svejsan på dig!)

- Jo tack, jag trivs bra, har bott här ett år nu! 

- Ja precis, nyinflyttad!

Sommaren gick, Reimersholme var överfull med människor. Vi var alla kvar i staden för att Tegnell hade rekommenderat oss att stanna kvar, inte resa, inte bra. Men det fanns heller ingenstans att ta vägen, inte ens med Finlandsbåten!

Det var min första sommar på Reimers och säkert fick jag inte den sanna versionen av "sommar på Reimers" för det fanns helt enkelt inte plats för mig. Blygsam som jag är så smög jag tillbaka till mina gamla kvarter där ingen frågade var jag bodde eller hur länge jag bott där.

 Det tar en stund att hitta rätt, men 05.47 med solen glipande in under Västerbron, Stadshuset i motljus och en bäver i strandbrynet, då är Långholmen och Reimersholme kungar i sin egen stad.