I am no perfect - and no defect..

...Och definitivt inget imperfekt. Jag är mer av ett presens med inslag av lite futurum. Det är nu det blir svårt. Det gäller att behålla den perfekta balansen mellan presens och futurum.

Det är semester, idag är jag verkligen presens, men bara några dagar till.
Semester är den möjliga tiden man har att för en gångs skull radera begreppen "dag" och "datum". Inte viktigt liksom. Men bara OM man har förmågan att lämna tiden för ett ögonblick vilket en "semester" är - kanske ett ögonblick i livet.

Kommer egentligen någon ihåg vad man gjorde på "semestern" 1998? Ja kanske, därför att då fyllde farmor 130 år eller då var vi på Jylland och du bröt benet i en rulltrappa på "Legoland"... och så finns det ju alltid fotoalbum att gå tillbaka till (om man skött sina plikter under vintern och fyllt dessa album).

Jag älskar Presens! Jag är, jag står här, nu går jag hit och dit, nu ser jag...

Att älska nuet och att våga möta dagen är modigt. Att våga och vilja gå in i en ny dag helt utan planer är för mig ett kliv över en tröskel, jag vill våga, helt okontrollerat, övervinna rädslan, gå vidare och vidare, bara ett steg till..

Förra året vid den här tiden gjorde jag mitt livs första och enda Bungyjumphopp och jag såg ljuset Och Döden.

Futurum! Kom inte hit! Inte nu! Inte än, jag vill njuta av min semester!

Och Imperfekt, jag ser dig smyga omkring, jag hör dina röster, jag känner dina mörka steg i min trappa. Låt Presens ta plats i ditt liv! Lämna det gamla och njut!
Imperfekt! Jag vet att du finns där men jag tänker inte låta dig ta över, Gone baby gone eller som min älskade mor brukar säga; Det är som det är.