En tand för en tand, ett öga för ett öga...

Jag har två ögon kvar. Något försvagade dock, men ändå.

Sedan i morse har jag en tand mindre. Någon har utkrävt sin hämnd.
Men det var inte Anton, han var bara den otroligt vackra, unga tandläkaren som "gillar" att dra ut tänder, eller också är han ovanligt duktig på att göra det, som gjorde det.

Varför kan man inte få en Karma-uppdatering?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Och VEM är det som utkräver sin hämnd?

Någon sitter och skrattar. Någon ojjar sig liksom jag och undrar.
Massive Attack maler på i bakgrunden, Teardrop in the fire. Och vad är en tår i elden? Inget mer än en tår i Oceanen. Allt är förgängligt. Och varför tro att jag inte förtjänar den hämnd som är satt på min skalp, ett öga för ett öga, en tand för en tand...
Det är bara inte så enkelt att veta var och när det gick så fel. Jag som trott att jag gjort rätt hela vägen!

Jag steker pannkakor till barnen och mig själv, därför att Tandläkare Anton sagt att man inte ska äta något annat, typ bara mos och flytande.
JAG ÄR NÄSTAN DÖD...

Nej, det är inte sant. Bara lite mer tandlös och svagsynt och det är väl så det ska vara?

Tog en sväng med HEJ, min nya tjej...

Har skaffat mig en ny kärlek, fin som snus, en riktig goding. Hon heter HEJ och är född 1974. Här syns hon i vinterspåret.


Efter att ha lämnat Aspudden har vi idag sladdat ända upp på Östermalm. Ingen har i dessa trakterna skådat något liknande. Vi klämde oss in mellan en ny BMW och en Trail Blazer på Karlavägen, man kan säga att HEJ var ett pikant inslag i de högborgerliga kvarteren.



Hon är lite av en rikskändis faktiskt, efter att ha figurerat i både DN och i SVT:s nyhetsprogram. Här vid ockupationen av Aspuddsbadet.
Bilderna har jag lånat av Centrum För Elektronisk Världsförbättring, som jag numera delar vårdnaden med.

Detoxa lite ba...

En ny utmaning; Detoxdieten. Allt ska bort: rött kött, animaliskt fett, kaffe, svart te, alkohol, nicotin, mjölmat, socker... Vad blir det kvar då? Inte mycket, lite frukt och grönsaker kanske. Egentligen är väl Detoxdieten bara ett trendigare namn på den hederliga gamla fastan. Jag tänker dock inte hålla på fram till påsk, men jag har en bra plan.

Knut

Tjugo dagar efter jul. Dags att skruva isär granen, vira ihop belysning och kasta de sedan länge ruttnande hyacinterna. Chokladaskarna är tomma och barnen har slutat att tindra.
Året är 2010 på den trettonde dagen och jag har slutat röka för tredje gången i år.

Man kan ersätta sin terapeut med en deg.

...eller med stickning, vedhuggning, måleri, trädgårdsarbete...helt enkelt med vilken kreativ, fysisk aktivitet som helst.
Är det så enkelt?

Lantmännens senaste reklamkampanj utmanar och ifrågasätter vår tids behov av terapi. Finns det hjälp till självhjälp genom att baka? Att ersätta sin terapeut med en deg?
Genom att baka själv och att använda naturliga produkter ska vår mat bli bättre. Så vad är det som gör att vi slipper terapeuten, bakningen eller den nyttiga maten?

När jag sitter på tunnelbana iakttar jag människor. Tycker att det är intressant att studera folk. Gör det hellre än att gömma mig bakom en tidning eller bok. Med ett öppet öga vaknar tankar som knyts ihop med allt som händer i min, och antagligen i andras värld.
Vi som sitter där i vagnen och ser samma reklamskyltar, ser samma människor kliva av och på, och hör samma samtal. Ingen visar några som helst reaktioner men kanske gör de som jag, använder sin tanketid . Det är min terapi.

Det jag ser omkring mig är påbyltade människor i tjocka lager av kläder. Somliga med dunjackor större än bolstren hemma i sängen. Jag skulle lätt somna in mot fönstret i en sån där, i tron att denna resa bara var en dröm och att väckerklockan snart ska ringa.
Alla bär kläder med små märken på. Sällan ser du en hemstickad mössa eller halsduk. Aldrig ser man en hemsydd kappa eller rock, byxa eller tröja. Inga lappade och lagade kläder förutom de fabriksslitna jeans som just nu är mode. Vi köper nytt och slänger lagom gammalt, förra årets kreationer duger inte längre.

Men det är stressen!

Vem har tid att laga kläder? Sticka halsdukar? Laga "riktig" mat? Och vem fan har tid att baka bröd? Inte undra på att vi behöver terapeuter.

Eller är det lögnen? Finns det tid men ingen lust? Prestigen? Konsumtionen som gör oss lyckliga och mindre stressade. Och framför allt som ger oss en yta av att vara lyckade.

Jag har små märken på mina kläder, fabriksslitna jeans och sist men inte minst så köper jag mitt bröd. Ibland ljuger jag också, men bara för terapeuten.

2010 - ett imaginarium?

Året är 2010, på den tredje dagen.

Jag har redan ringt brandkåren en gång. Slutat röka två gånger. Blivit fodervärd till en bil. Dessutom träffat Dr. Parnassus och inträtt i hans imaginära värld. Tidlöst men ändå inte.

Jag har också vänt på ingångsstenen men vet inte vad som finns på andra sidan ännu.

2010 ter sig som en stor adventskalender och jag ser fram emot att öppna varenda lucka. Jag har 362 stycken kvar.