Cheese - En toast eller två, ett år eller så..

Det blev ganska många toast idag. Precis som på den gamla goda tiden med Gud. En ny grill men med samma känsla av ombonad frid i det gamla, nötta köket. Nu har jag flyttat in igen, i mitt andra hem på den gamla biografen. Ska spendera hela jul och nyår där.

Återigen känns det som om det är dags att summera det gamla året som gått, hej och hå vad snabbt tiden går. Småler när jag läser om drömmarna och förhoppningarna från tidigare år och inser att de nog ser ganska så lika ut.
Kanske skiljer sig år 2009 ändå lite från övriga år ändå. Ett år som inte varit helt intakt utan fyllt av avbrott och stora hål. En stor Schweizerost full av gropar och irrgångar. För visst saknas det en massa saker i 2009?
Mycket är blankt. Minns inte riktigt var det började och knappt hur det ledde fram till slutet. Jag delar det i två, det blir enklare så. Inte så enkelt som fkr. eller ekr. men ändå. Jag döper mina delar till eso. och fso. före och efter sommaren kort och gott.

Fso. var livet och resorna galet svindlande, upp och ner, hit och dit och känslorna svallade. Ett skönt gäng åkte till London. Ett annat till Berlin. Sen kom Berlin till Stockholm och vände upp och ner på allt. En midsommarnatt på Mallorca och 48 timmar på Gotland...

"Nu får du sluta att flaxa" sa min gode vän när vi satt i sommar-Stockholm igen, med tårna i sanden och en Singha i handen. Thaibåten var kanske inte rätt ställe att fatta ett sådant beslut på men det gjorde jag, slutade flaxa alltså. Med undantag för en mindre flygtur till Göteborg i mitten av augusti.

Eso. känns som ett större hål i min ost. Jag slutade flaxa och vad hände då? Ingenting. Av New York blev intet. Inte heller Tjernobyl. Men kanske nästa år...

Den senaste tiden har min inre diskussion handlat rätt mycket om mitt hem. Inte om ytan eller det ständiga förfallet. Inte heller om design eller smak för det har jag aldrig haft. Utan snarare om hemmets vara eller ickevara och dess funktion. Och för vem?
Kanske är jag den hemlösa typen som trivs var som helst?
I min ficka ligger mitt pass, kanske är det tillräckligt för att definieras "ett hem"? Nej, såklart är det inte så. Jag har ju ett hem och det bor fler där än jag som också behöver ett hem, åtminstone ett tag till.

Läser just nu boken "Kafka på stranden" av Haruki Murakami och avundas huvudpersonen som lämnar sitt hem och har sitt livs alla nödvändigheter i en ryggsäck. En ryggsäck som ger trygghet, kärlek och livstörst. Ett hem.

Och vem var det som sa "A home is where you keep your stuff while you are out looking for more stuff"?

Årets nyårslöfte 2010 får kanske bli: Färre saker och ordning och reda i ryggsäcken.