Olisen goes west... and I go north...

Och vad hittade jag inte i Palma? Olis balle, fullt synlig på alla busskurer!



Som min gode vän Anders PP sa när jag kom tillbaka efter min 48 timmars resa till Gotland; Sluta flaxa omkring!

Ja,ja,nu har jag varit hemma i två veckor och verkligen tagit det lugnt. Har umgåtts med Paasillina, sovit, solat, hängt omkring med goda vänner på diverse krogar, gaydiscon, bevistat museum, fikat, cyklat omkring i hela stan, bio, Allsång på Skansen, lunchat med mostrar, städat eller kanske man ska säga startat upp ett gigantiskt städprojekt i ett hörn av lägenheten som kräver en rokad av möbler, saker, tapeter, gardiner osv osv... Ja, jag har verkligen tagit det lugnt.

Men det kliar i min rastlösa själ.
MÅSTE bara få resa lite till. Vill bara insupa atmosfären på en flygplats, en tågstation eller vad som helst, komma rörelse igen.

Det blir inte bättre av att kära Bro drog till New York i fredags och lämnar en galen syster och en bloggadress efter sig i Sverige.

New York ser ganska trist ut...Not!

Nu har jag börjat packa ryggsäcken igen. Det blev en liten provtur ut i skogen i lördags bara för att förbereda mig på hur det känns att lämna sin malm efter så här lång tid. Det gick alldeles utmärkt.

Röyksopp har lagt ett kylande bandage på min resfebriga panna i kväll så att jag kan hålla mig i skinnet några dagar dagar till, men inte länge... Snart drar jag igen.

16 år och 364 dagar sedan...

Det var den sista natten i mitt ensamma liv.

Jag vägde 74 kilo och var tjock som en gravid sälhona, med en rejäl bula på magen. På 9 månader hade jag ökat 23 kilo i vikt och såg enligt övriga ut som om jag svalt en medicinboll, inte helt olik en seriefigur.

Visserligen hade Kamprad och GB-glass hjälp till att hålla ordning på den fysiska utvecklingen men.. 23 kilo upp var ändå ganska mycket. Ikeas köttbullar, minst två gånger i veckan och 2-3 Cornetto jordgubb varje dag gjorde väl sitt till.

Den mest minnesvärda kommentaren kom från Jonas Gardell som jag träffade på en födelsedagsfest, istället för att presentera sig när vi hälsar backar han två steg och säger "men det där ser ju oanständigt ut!"
Jo jo, jag vet ju vad jag gjort för att se ut på detta vis! Kanske Jonas fick nya glasögon när han själv skaffade barn?

Morgondagen var så utstakad. Ett beställt kejsarsnitt. Inte min vilja men den nya människan inom mig ville ha det så. Of course, hade han inte gjort som andra barn dvs. lagt sig tillrätta med huvudet nedåt som man ska! Nej såklart , detta enastående och speciella barn hade givetvis bestämt sig för att inte komma ut! Alls!!!
Allt på tvären, i pik, missnöjd med att lämna det varma klimat där han befann sig, och vem kan inte förstå, varför lämna 37 graders skön värme för att inträda ett kallt jävla jordeliv med max 20 grader på sommaren.

Det känns som att han alltid har fått sin vilja igenom, bestämde precis OM och när han ville dyka upp i våra liv, och det gjorde han med råge.

Världens underverk gjorde entre!!!

Mitt livs stora kärlek var här!

I dag fyller han 17 år <3 GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ABC... Anders i mitt hjärta...

Efter alla dessa år var det tydligen dags att bege sig till Skansen för att med egna ögon bevittna vad som egentligen händer nära Allsång tar avspark, "bakom kulisserna".
Och hur jävla bakom får man bli?
Ja, tydligen så bakom att man pröjsar 120:- för att komma in på Skansen och sedan inse att man varken kan höra eller se vad som händer på scenen.

Tjugoentusen människor på plats, tydligen publikrekord, och de flesta tillresta till Stockholm för att utforska huvudstaden och dess tilldragelser (jag sa aldrig bönder).

I sällskap med min körsjungande Moster kändes upplägget trots allt bra.
Med allsångshäftet i högsta hugg, ett glas vin innanför västen och ett jävlar anamma. "Nu ska här allsjungas!" så såg kvällen oemotståndlig ut!
Sol och åter sol, och Stockholm visar sin vackraste sida.


Men... det blir ju aldrig som på TV...


Anders är säkert jätterolig och Anna Book var väl för kort för att synas och inte minst Lars-Christerz måste ha varit fantastiska, men vem är Pauline??

Vilse i pannkakan. Har en teori, kanske skulle man ha tittat lite mer på TV i vintras så skulle man kanske ha fattat vilka artisterna är? Pauline?? who? är hon från Idol eller? Lars-Christerz? Vinnare av vaddå? med låten Carina vaddå????

ÖÖhh... Bara att inse att jag återigen är fel perzon på fel platz.

Helt ute, utan koll.

Jag och min skönsjungande Moster lämnade Allsång i förtid och gick "en trappa ned" dvs. till gammeldansbanan där Jontez sjöng om hjärta och smärta minst lika bra som Anna Book, Anders Lundin och Lars-Christerzzzzzzzz....

Japp, Återuppstånden från de döda!

I'm Bloggishhhh... här igen!

Ja det var ju ett tag sedan... Känner nu att det är dags för en återuppståndelse. Kanske är jag påverkad av dagens ord från den mycket moderna präst jag fick nöjet att lyssna på idag.
Vaxholms kyrka, 11.00, båten från Strömkajen 9.00, fullt i kyrkan. Och vad gjorde jag där?
Svaret är konfirmation. Min älskade brorsdotter, tillika guddotters konfirmation. En inte alltid så rörande tillställning, prästens tal och psalmer var väl inte dagens hit men när min fantastiska brorsdotter sjöng solo så flödade tårarna, det var så vackert!

Och som ni vet var ju Jesus där, han är tydligen alltid där. Ja, han är ju tydligen med i de flesta kyrkor när det är mässor och liknande. Han kan inte ha det så lätt, hans jobb påminner ju faktiskt om jultomtens. Så fort det är söndag ska det ut och arbetas! Och på alla dessa platser och kyrkor samtidigt dessutom! Har en aning om att söndagen är en vilodag, det borde även gälla änglar.

Jesus var högst närvarande, människor åt av hans kött och drack av hans blod, allt i sin ordning, de nya konfirmanderna för första gången.

Helt utan kontroll kan jag inte i kyrkan låta bli att ställa mig själv frågor.

- Vad gör jag här och varför? Vem är Jesus och varför behöver vi honom? Är det inte lite osmakligt att äta av en människas kött och blod? För han var väl ändå en människa, trots att hans farsa hette gud?

Det finns säkert en massa människor som kan förklara hur allt det här hänger ihop, tron på Gud fadern, sonen och den helige anden. Men vilka är de EGENTLIGEN? Den helige anden är ju ganska osynlig vad jag förstår...

... För att återgå till mitt kyrkobesök. Jag sitter bredvid min bror, fadern till min fantastiska guddotter. Jag tror att han är lika tvivlande som jag själv är. När vi pratar om våra egna konfirmationer, ja vi är båda konfirmerade, så kan vi knappt minnas vad som sades, varför vi gjorde det, men vi kommer ihåg vilka presenter vi fick! Kanske är det en presenternas högtid? Nästan lika bra som julafton eller en födelsedag?

Min inovativa broder är klok. Han erbjöd sin dotter en moped OM hon avstod från att konfirmera sig! Visserligen tycker hennes kompisar att han är konstig men jag tycker att han är bäst! Varför ska man behöva välja mellan farsans moppe och att äta Jesus kött?
Ja, vi lever i en värld som behöver svar OCH mopeder. Min moppe blev stulen så kanske jag ska fråga Jesus vart den tog vägen, kanske var jag inte riktigt på rätt väg. Somliga straffar gud omedelbart.

Och så bara en sista fråga; Varför måste Jesus jobba på söndagar? Är inte det änglarnas vilodag? Läste Pasilinnas "Uppdrag: Skyddsängel" och insåg att även de upphöjda, dvs ärkeängeln Gabriel, Petrus, och andra höjdaränglar har svårt att hinna med allt och att prioritera är ett måste. Vem kan hinna med allt?

svaret är enkelt; bara jultomten och Jesus.

Ja, och Brüno såklart. Man byter lätt ett barn mot en i-pod... Jesus Christ,and he is black...