Ingen rök utan eld...

Japp! Så var det bestämt. År 2009 ska bli ett rökfritt år.
Haha någon som hört det förut?
Som lång och trogen nicotinist ska jag NU, återigen avge ett nyårslöfte, ingen mera rök, Bara nicotin. Och så var det sagt!
Tänker aldrig mer beröra ämnet vare sig i tal eller skrift, efter att ha plågat den närmaste kretsen i åratal med mitt snack om att sluta röka och för att inte tala om de plågsamma påhoppen och förnedringen av Apotekets ickerökande och ickeförstående personal. Jag är ju nämnligen expert på mitt eget missbruk och även Apotekets tillsynes verkningslösa produkter!

Ett nytt år, ett nytt liv. Som vanligt säger jag "det kan bara bli bättre".

2008 har ändå varit ett relativt stabilt år. Har inte bytt arbetsplats mer än en gång, vilket är ovanligt. Hade nästan glömt att jag faktiskt arbetade för Farbror Staten årets första 7 dagar.
Påminnelsen kom i form av en retroaktiv löneförhöjning på hela 64kronor, det tackar man för. Fascinerande system vi har i Sverige, Farbror staten glömmer aldrig, till skillnad från det privata bolag som gick i konkurs med tillhörande konkursförvaltare, vilka inte ens kom ihåg att jag varit anställd där. Än mindre att jag fått lön och betalat skatt.

Konstigt nog så har jag ändå använt dessa pengar som inte fanns till att skapa en ny drog; Ryanair. Jag har flugit högt och lågt, fram och tillbaka för mitt hjärta fastnade i Berlin. Och jag blir fortfarande hög när jag får klicka mig igenom biljettbokningsidorna, vill bara tillbaka till Berlin. Så 2009 blir nog ett bra år också, jag laddar för det!
Gott nytt år!

So this is christmas...

julsång

John Lennon; barnkörer and no more war. Absolute Christmas, Carola sjunger om en vit jul. Love Actually på Tv och dvd; All I want for christmas is yooooouuu...

Två dagar före julafton ligger jag raklång i soffan och andas, somnar, vaknar, slöar och tänker att det inte är lämpligt att få julångest just nu. Det gäller att behålla lugnet och inte gå på det där som alla andra drabbas av, julstressen. Somnar om igen fastän klockan är över två på eftermiddagen och lägenheten är fortfarande ostädad och ingen mat finns i kylskåpet och inte heller några julklappar under granen.
Det är lugnt.
Framåt eftermiddagen tar jag mig samman, går till en biograf i närheten och jobbar ett par timmar, gör en raketshoppingrunda på Götgatsbacken och sveper igenom Ica på en kvart på vägen hem. Fy fan vad skönt, nu är jag redo!
Redo att slappa en dag till..

Å så kommer julafton. Börjar bra, vi sover länge och jag gör min årliga tvagning. Målar några tånaglar och tittar på folk genom fönstret, oj vad de ser stressade ut!
Men sen kommer stressen krypande. Ett enda telefonsamtal och förtrollningen är bruten. Vi ska vara i Nora Strand klockan 12.20 och chauffören är stressad, nu även jag...

Måste bara hinna köpa blommor till värdinnan och oj kan ju inte komma utan paket till barnen! Och är det öppet på Kallikå? nej vi måste gå till BR och "Nej du hinner inte spela klart på Wow, klä på dig min son!" "Var är mina nycklar?" "Hinner inte ta ut soporna, ställ in dem i köket igen!"
Off we go!

Tur att vi hann stressa upp oss lite innan, för sedan mötte vi det ultimata, mest komprimerade julfirande vi någonsin upplevt. En fantastisk racerjul med alla julens komponenter infogade!

Jag vill inte påstå att släkten är värst. Inte heller att släkten är galen men att pulsen var galet hög och alla vi deltagare var galet snabba på att utföra alla de tratitionella riterna som om det vore ett maraton. Allt på tre timmar.

Vi började med grötlunch och skinkmacka ca 13.00 för att övergå till bad i poolen samt framdukning av julbord däremellan skrev vi ut våra horoskop från gratis internetsida läste högt för varandra och Nu äntligen kom de små barnen men ett sov och det andra måste äta så vi väntar med julbordet typ 10 minuter och så börjar Kalle Anka men ett barn sover fortfarande så vi väcker honom och Nu kan vi äta julbord fast det blir svårt att se Kalle samtidigt som vi äter och Nu tar mormor fram alla leksaker som måste prövas Samtidigt som tomten rockar i köket och den kinesiska julkransen har hakat upp sig och julmusiken är på hög volym men det gör inget för barnet som sovit skriker för han vill inte sitta på stolen och äta och det kan man ju förstå. Puh!
Men nu äter vi ett fantastiskt gott julbord och så ska vi ju sjunga några julvisor ur julhäftena som är från 1973 för de brukar vi alltid sjunga ur och det är ju den där sorgliga låten som mostrarna alltid brukar sjunga i telefonen, herregud nu gråter jag nästan så sorglig är den och nu blir det lite bråttom för vi skulle ju bara äta lunch och sedan åka hem men vi måste nog vänta på tomten så det gör vi och hon byter snabbt om vid bordet och säger att hon passar bra som tomte för barnet som sov är ändå rädd för henne men tomtemasken är murken eftersom den också är från 1973 och har klibbat ihop av svett och ångest men vi kör på och tar bara några paket för vi hinner inte med alla så blev det kaffe och det dricker vi snabbt och samtidigt slutar Kalle Anka och nu packar Moster nr.2 en doggybag så nu är vi redo att åka hem så vi pussas och kramas och förfäras över att vi inte hinner stanna till efterrätten.

Hem till lugnet! Men kom ihåg att man kan inte uppskatta lugnet om man aldrig känt stressen!!!

Supertack Inger för en fantastisk julafton! Och kom ihåg; det är ju bara EN dag! Kram!

Tomten kom tidigt i år..

Vill bara tacka Andreas på skatteverket som grundligt gått igenom mina finanser. Astorias ekonomipersonal för hårt arbete och sist men inte minst Advokatfirman Nova som slarvade bort mina lönespecificationer. Tack för en restskatt på 10 000:- lagom till jul!
Mitt nyårslöfte är att jobba lite hårdare nästa år, vi måste alla bidra med skattepengar nu när Anders Borg har det så besvärligt med statens finanser..

Jag tackar finanskrisen för utebliven julstress.

Julskinka är billig mat, räcker länge dessutom. Därför åt vi julskinka innan löning i november. Jag har också avverkat det traditionella lussebaket så nu är det klart och alla bullarna uppätna. Julklapparna, alla två, är också köpta och redan levererade. Så vad återstår? Ja inte mycket, varken på kontot eller i köptvångsväg.
Min nya satsning i september att bli en bättre och förnuftigare människa genom att spara pengar slog ju helt fel. Att placera sina sparpengar i aktiefonder var kanske inte så klokt men så typiskt mig!
Nu går jag runt hos grannarna och säljer magiska ljus för Sonens räkning, till en klassresa heter det...

Frusen tid

Årets riktigt första isstorm drog över Finlandshav förra helgen. Stora, tunga snöflingor svepte in över färjeterminalen i Värtahamnen och ute i mörkret låg det slagskepp som skulle vara vårt hem i 24 timmar.
Där stod vi i mörkret och spanade in de kvarlevor som kom iland från gårdagen färd. Det var kanske inte en rolig syn, men i alla fall inte tillräckligt avskräckande för att vi skulle backa i vårt beslut att faktiskt åka iväg.
Och såklart blev det en guppig resa, på alla sätt. Och hem kom vi, med väskorna fulla av julklappar och choklad och huvudet under armen.

Tydligen går det en tv-serie på någon av de tv-kanaler som jag inte kan se, om just denna typ av resor som vi faktiskt gjort. Programmen ska vara så avskräckande att vi redan långt innan vår avfärd förlorat minst tre resekamrater. Bättre att tappa dem på vägen än att förlora dem i stormen.. men så farligt var det inte.

Efter stormen blev det vinter i Sverige. Få kunde ta sig till jobbet på måndagen och somliga hade ingen el. Trafikkaos som vanligt. Inhyrda entreprenörer som inte kan fullfölja sitt uppdrag, politiker i nyhetsrutan som fråntar sig ansvar, löpsedlar som berättar att människor frusit ihjäl. Vi är ändå ett konstigt folk som varje år blir lika tagna på sängen av snön.

Så nu är allt som det ska vara igen, mörkt, kallt och december, precis som förra året vid den här tiden. In i mitt liv kliver återigen en figur som fått tiden att frysa. Men denna gång kommer jag inte att tina upp mina känslor. De ligger djupt ned i den eviga isen.