20 dagar kvar i Sverige

Allt kan uppenbarligen hända, och det gör det. Från nattsvart mörker ena veckan till det skiraste sommarljus. Fullt program varje dag, och det känns nästan som om det bara är roliga saker. Nedräkningen har börjat, nu är det bara 20 dagar kvar till avresa. Kommer att lämna Sverige i två månader och BARA ta det lugnt.
Men innan dess finns som sagt en hel del kul; Skolbal, Ondskan på Besök i Stockholm, Pubrunda med mina allra roligaste favvofröknar, Hultsfred(Oj,oj vilka förväntningar!!!),Goda grannens flyttfest och framför allt att spendera den lilla tid som finns över med den fantastiska människa som jag träffat(hankön!)
Finns förstås några praktiska saker som borde lösas innan jag åker. Kanske borde man ha en anställning att komma tillbaka till.. - låg prioritet.
Kaninen måste fosterhemsplaceras och det är brist på familjer. Kanske kan hon få komma till sin mor och fars familj i Farsta ett tag. Visserligen har alla deras kaniner rymt utom en. Om vi har tur kanske vi slipper hämta hem den lilla galningen i höst.

Biografen Sture står kvar

Kan bara lugnt konstatera att man inte ska ta något för givet. Ena dagen röd, andra dagen död. Men nu är läget inte så illa som det lät igår. Min älskade biograf kommer att leva vidare. Arbetet på skolan är dock en saga blott och det är kanske lika bra det. Det borde komma något positivt ur det. Jag har sagt det så många gånger förr;
Det kan bara bli bättre!

En olycka kommer sällan ensam som sagt..

Sorg och bedrövelse.
Triangelfilm går i graven, konkursen ett faktum idag. Skolan som jag arbetar i har ekonomiska svårigheter och skär ned på tjänsterna. Hur är det möjligt att bli av med två arbeten inom loppet av 24 timmar??
Hujedamej, här finns ingen luft kvar.

Sumprunkare, Gröna Lund och Fransk film

Jag sliter mitt hår. Om man kunde sälja sina barn på auktion idag så skulle jag ha gjort det denna vecka, åtminstone ett.
Blek, finnig, 15-årig pojke utan intesse för skolarbete, hushållsarbete eller socialt umgänge med vuxna säljes till högstbjudande eller bytes mot sommarstuga i Salatrakten..
Tradera tar inte in sådana annonser.

Hur får man en 15-åring att läsa Mina drömmars stad när han hellre låser in sig på toaletten med en bunt Herman hedning än att fördjupa sig i Hennings vedermödor som sumprunkare.
Det är också svårt att tvinga en 15-åring att gå på Gröna Lund.. ORKA!! säger han i år. 12-åringen däremot kan man knappt få med sig hem...

Jag flyr till min trygga biograf där folk i alla fall svarar på tilltal och ibland till och med ler. Alla franska tanter är helt plötsligt riktigt trevliga trots att de vill pruta på biljettpriserna hela tiden. Jag älskar Fransk filmfestival, cinematekets stamgäster och mina fantastiska medarbetare som köper glass åt mig!

Brf Arbetarkommunen Potempkin

Det är inte svårt att hitta sina grannar när det är dags att göra den årliga promenaden till skattehuset. Med deklarationen i näven blir jag och Totoro, min gode granne, indragna på den lokala sportbaren i huset där vi bor av en annan granne.
Och Där sitter resten av husets alla grannar, uppslukade av matchen i Champions League, Milan-Manchester U.
Vi är ett fett gäng, totala losers, som alla vill göra ett klipp på att bilda brf och köpa och sälja och bli jääätterika.
Eftersom jag tillhör kvartersmilisen ska jag föra informationen vidare till styrelsen; önskemål om att kalla bostadsrättsföreningen för Arbetarkommunen Potempkin. "Det är ett fett bra namn."