Happy birthday Jesus!

Årets största frossardag kom och gick. Magen är svullen och all mat fick inte plats. Var tvungen att avstå den annars så goda Ris á la Maltan. Och även JAG fick klappar i år, precis som Jesus när han låg i sin lilla krubba. Att vi firar Jesu födelse är ju egentligen inte helt korrekt. Dels så vet vi att tideräkningen är felaktig, Herodes var ju redan död osv.
Vad vi egentligen borde fira är Natalis Solis Invicti, den obesegrade solens födelse. Under 300-talet när den kristna kyrkan växte fram behövde man en bra dag att förlägga Jesu födelsedag på. Den traditionella solfesten konkurrerades helt enkelt ut och Jesus födelsedag spikades till den 25 december.
Om det är Jesus eller solen spelar för min del ingen roll, jag är i alla fall proppmätt. Happy birthday!

Absolute Christmas

Med ett stort leende på läpparna gick jag till jobbet idag, dan före dopparedagen.
Jag har nämligen utsett mig själv till Världsmästare i Julhets.
Allt är förberett och klart, tre och en halv timme tog det! Julklappar, julmat, julsprit, julstädning inklusive oväntat besök av pedantisk x-svärmor, julgran och egen tillverkning av cognacstryffel. Tänk att kunna komprimera julen till nästan ingenting, endast det absolut nödvändigaste kvar;Julafton.
Vi har faktiskt redan avverkat några av de obligatoriska komponenterna. Julbordet åt vi redan förra lördagen med de excentriska mostrarna. Julgranen kastade den frustrerade Dottern ut i morse. Ok, tänkte jag, det är väl lika bra så är det gjort, det lär ju inte bli färre barr att hålla ordning på..
God jul!

Sommarminnen, julmust, regn och otäta fönster

Mitt bästa och mest användbara sommarminne har kommit till användning igen.
Innan vi åkte på cykelsemester till Gotland i somras investerade jag i diverse nödvändig utrustning. Cyklarna bågnade av all packning men allt skulle med. En riktigt fet Silvertejprulle toppade min packväska. Redan efter tjugo minuter på Gotland insåg vi att vi skulle dö av vätskebrist utan vatten. Vi tillverkade raskt varsin hållare till vattenflaskorna utav avskurna Pet-flaskor och Silvertejp. Efter ytterliggare en halvtimme hade sonen skavsår i rumpan och i händerna. Vi tejpade friskt. Handdukar på sadeln och strumpor runt handtagen. Jag tror att det var då min son verkligen förälskade sig i denna nödvändighet för när vi kom tillbaka till Stockholm hade hans cykel helt bytt färg, den var nu silverfärgad.
Alltså, helt nödvändig, ingen kan väl leva utan Silvertejp!

I min ungdom tejpades det sladdar i replokaler och på trasiga trummskinn. Vi lagade den gamla ljusblå Ladan med Silvertejp när vi åkte på bilsemester till Jugoslavien. Ladan hade nog en annan färg innan den gode Pentti gick fram med sprayburkarna.

Ikväll med juleljusen tända och regnet smattrande mot mitt fönster inser jag att det är dags att ta fram den stora rullen igen. Blåsten utanför kryper nämligen rakt in i mitt hem och försöker ta livet av de svaga juleljusen.
För en utomstående utan vetskap kan det se märkligt ut, kanske har jag planerat att vrida på gasen i spisen och hoppas att fönstren är täta nog. Och snyggt är det inte men den älskade Silvertejpen minner om sommar. Jag tar en klunk av min julmust, beundrar mina nyinfattade fönster och längtar till nästa sommar. Dessutom har jag ingen gasspis.