Stockholmsderby i min korsning

Och så var det visst derby.
Mitt kvarter förvandlas över en kväll plötsligt till en temporär fotbollsläktare.

Hammarby - Djurgården.

Behöver inte läsa sportbilagan för att veta hur saker och ting slutar - eller börjar. Behöver bara öppna fönstret på femte våningen i min alltför välbesökta korsning där jag bor.
Känner av vibrationerna redan på eftermiddagen när jag kommer hem från jobbet. Gathörnet kokar av glada, överförfriskade förväntningar. Gröna och vita halsdukar.
Män som tömmer blåsan mot min port.

Sen blir det nästan tyst, endast ett dovt sorl förflyttar sig över bron.
Vet vad de gör där på andra sidan bron men vill inte vara med. Snart är de tillbaka.

De kryllar upp ur tunnelbanan likt myror ur en brinnande myrstack. Efter dem kommer de gulklädda uniformerna med megafoner som ljuder.
De vit-gröna förser sig med diverse byggbråte från gatuarbetarnas inhägnader i korsningen.
Det här verkar vara en annan match, fans vs cops, som spelas mitt i min korsning. De vit-gröna verkar irriterade, de höjer sina tillhyggen mot de gulklädda men det ser inte ut att vara några segergester.

På Andra sidan gatan springer en vit-grön kvinna omkring och skriker. Hon spottar och svär på en vit-grön man som tydligen bjudit henne på öl men ångrat sig. Hon slår honom, han slår henne. De turas om att ramla ut i gatan. Hon går och köper en korv men går sedan tillbaka och slår och skriker lite till.

Läser lite på nätet och förstår att det varit en dålig dag för Stockholms fotbollsfans. SKANDALMATCH till och med, 3-0 till Djurgården och sedan avbröts matchen på grund av våld, tumult och bråk på läktarna. Skadade domare och flyende fotbollsspelare, bengaliska eldar och raketer.

Kan inte sluta att fundera på hur och varför dessa vuxna människor kan förvandlas till en aggressiv sörja av halsdukar, skrik och korv.
- Fan, det är ju bara FOTBOLL!!