Pride vs Mantorp

Helgens stora nöje som jag sett fram emot så länge är inställt!!!
KVINNOLÄGRET i Vingåker.
Det låter kanske suspekt men gick egentligen bara ut på att samla ett antal kloka kvinnor för att äta, dricka och föra trevliga samtal. Ingen feministiskt vinkling, utan kanske mer ett allmänt utbyte av åsikter och erfarenheter.
Inga häxkonster och ingen Gudrun.

Kvar står jag nu med en lucka i kalendern som genast måste fyllas. Inget svårt val, lite arbete och mycket nöje.

På lördag väljer jag att gå i/titta på Pridefestivaltåget i Stockholm. Ser fram emot att få se Babsan som dragqueen med sina avklädda soldater.

Minns när jag för sex år sedan tog med mig mina då mycket yngre barn för att gå i tåget. Hur fascinerade de var av de vackra kläderna, plymerna, hästarna och motorcyklarna. Gatorna var fyllda av prinsar och prinsessor. Att prinsessorna var män förstod de kanske inte då.
Att som nyskild gå i Pridetåget med barnen tog min x-make som en provokation. (och mamma, jag är inte lesbisk!)

Pratade med Bildoktorn II igår om kvinnolägret och Pride. Han tycker att sådant är obskyrt och förstår inte alls varför jag överhuvudtaget kan komma på tanken att deltaga.
Han föreslår att jag ska åka till Mantorp istället. Där tittar man på dragracing tillsammans med hundratals svettiga män och får tinitus.
Ska det vara roligare? Drag som drag, eller? Och kanske är det dit alla homofober åker när de homosexuella intar Stockholm. Kanske får Mantorp samma betydelse för homofober som Blåkulla har för häxor.

Pride vs Mantorp, jag vet vem som vinner.