Vissa män..

Är inne i ett stim just nu. Omgiven, uppmärksammad och eftertraktad men också trakasserad och hånad.

Dessa män, uppväckta av sommaren. Ivriga som Labradorvalpar svansar de mållöst omkring. Tungan hänger utanför, de flämtar och gnyr. Ibland morrar de och visar tänderna. Vissa skäller nervöst.
Slänger ur sig roliga skämt som bara män skrattar åt. De tilltalar mig på ett sätt som får mig att gå i taket.
Jag är allas älskling, lilla gumma, blondi, snygging, bitch, Ers höghet, ja tilltalsnamnen är många. (Får säkert inte höra alla)

Jag är blond, jag är tjej. Jag kör lastbil. Jag gör samma jobb som dem, lika bra.
Det är farligt.
Av någon anledning rubbar dessa fakta deras hela världsbild och identifikation.
Hur kan man imponera på det kvinnliga könet när de klarar sig själva?
Hur macho är man när det kommer en tjej som fixar jobbet lika bra eller till och med bättre?
Det blir kortslutning i huvudet på vissa av dessa män. De vet inte hur de ska hantera det.

Att som kvinna kliva in på den manliga planhalvan och bara börja spela är inte helt enkelt.
Kvinna måste bevisa att kvinna kan!!
En kvinna på planen är som en katt bland hermeliner, drar allas blickar till sig. Alla vill se Om hon verkligen Kan. För antagligen är hon lika dum och blond som hon ser ut!
Att konkurrera med dessa hannar betyder att kvinna måste vara minst lika duktig för att med tiden bli accepterad.
Vissa män vägrar att acceptera kvinnor och utsätter dem för hån och trakasserier.
Vissa kvinnor orkar inte med trycket och byter jobb.


Förövrigt så är gnomen tillbaka från semestern. Han är väl en av anledningarna till att jag tog upp detta. Har är det perfekta exemplet.