Tillbaka i verkligheten

Det har tagit fyra dagar att återhämta sig från helgens stora fest, dvs sonens
14-årsdag. Att det sammanföll med att semestern tog slut och att mitt nattarbete kallade redan i söndags kväll har nog väldigt mycket med saken att göra.
Alltså tillbaka i bilen.

Solen skiner varje dag och de älskade barnen vill ut och bada. Så vad gör man? Jo man kör lastbil på nätterna, kommer hem och serverar frukost till både de egna men också de andra barnen som jag hittar i lägenheten. Antalet varierar från dag till dag. Sedan är det dags att packa badkläder, badankor, simstolar, grodfötter, fixa picknick-lunch och sticka iväg till en lagom varm badsjö eller bassäng.
Buden är många och kraven är stora. Det ska vara klippor, nej sandstrand. Det ska finnas lianer och hopptorn. Det får inte finnas sjögräs och inte bassängbad för klor svider på bröstvårtorna, säger sonen!!

Alla kompromissar tills jag enväldigt bestämmer vart vi åker.
Det brukar bli bra.

I måndags blev det inte så bra. Mitt val föll på Smedsuddsbadet som ligger relativt nära, borde vara hyggligt varmt i vattnet (Mälaren) och här finns lianer och sandstrand.
Väl framme möttes vi av ambulans, brandbilar och poliser.
Det knyter sig i magen.
På stranden ligger en drunknad man som de försöker få liv i. Man blir paralyserad på något sätt, vill inte titta men kan inte gå därifrån. Minutrarna går och jag mår illa, vill inte stanna kvar. Han måste ju vara död nu. De fortsätter med upplivningsförsöken.
Vill inte veta, vill inte se mer. Vi gick tillbaka till bilen. Åkte till Hellasgården istället, det kändes lugnare.