Om konsten att hålla sig vaken




Varje natt har jag 8 timmars betänketid.
Det betyder att jag från klockan ett till klockan nio varje natt måste underhålla mig själv med något som är intressantare än att sova. Nu är jag visserligen på jobbet och förväntas därmed vara vaken, jag kör ju ändå bil.
Under natten stöter jag bara på en enda levande person och det är den alltid så trötta nattvakten på Spendrups.
Han är fåordig, förklarar att han är trött och att han bara har tre pass kvar innan semestern.
Sen är det slut på levande konversation.
Jag lyssnar på nattradion och programmet Vaken i P3 och förvånas över hur många andra människor det finns i detta avlånga land som precis som jag sitter vakna.
Till nattradion kan man ringa och tycka till om nattens aktuella diskussionsfrågor. Under de senaste veckorna har man diskuterat bland annat otrohet, saker man vill göra innan man dör, om att bli lurad, om ensamstående ska få adoptera barn...Gäsp. Folk har så underliga åsikter och för att inte tala om anledningar till att vara vakna.
Jag byter kanal minst 100 gånger per natt.
Jag är garanterat uppdaterad på de senaste radiohitsen som pumpas ut i de kommersiella kanalerna. Samma låtar överallt, samma nyheter varje timmme från Ekot. Israel har gått med på 48 timmars vapenvila. Valet i Kongo och Nuteks rapport om att 6 miljarder av de svenska företagens pengar går till pappersbyråkrati vilken ökar arbetslösheten.
Ibland händer det dock lite, avbrott i sändningen för viktig information. Jag vässar öronen och lyssnar med spänning; tre älgar har kommit över på fel sida om viltstängslet längs riksväg 72. En singelolycka någon annanstans.
Jag dricker kaffe, massor av kaffe. För det mesta hjälper det inte, jag är lika trött ändå. Och kissnödig.
Ibland håller jag inte ihop, bara Måste sova. Stannar på en parkering och sover i 10 minuter, Powernap, och det funkar faktiskt.
Vid 5-tiden börjar nattens tävling i P3, "Steg för steg". Man ska med olika ljudklipp lista ut vilket föremål eller händelse programmakarna är ute efter. Jag har aldrig lyckats klura ut en enda ledtråd.
Detta sker samtidigt som jag glider in längs Stadsgården. Stockholm speglar sig i det blanka vattnet och den nyuppstigna solen skiner mytiskt. Jag ryser varje gång och bekräftar återigen att Stockholm faktiskt är en av världens vackraste städer. Varje klok människa borde någongång kliva upp i ottan för att beskåda detta underverk.
Vid Slussen ser jag för första gången på länge människor igen. Från båten Patricia strömmar kärlekskranka par, mestadels manliga par, och kön till den lilla korvburken är lång.
Det känns skönt att se dem, det tyder på att jag inte är helt ensam i denna värld.
Staden håller långsamt på att vakna. P1 och P4 startar sina sändningar klockan sex och nu vet jag att befrielsen är nära. Min arbetsnatt lider mot sitt slut och min säng framstår inte längre som en hägring.
På vägen hem passerar jag stationen för trängselavgifter och inser att det är sista gången på länge, ja kanske för alltid. Det kommer att kännas konstigt att inte få fler brev från vägverket, det har liksom blivit en vana nu.
PS Jag lagade mat idag (KYckling curry gryta): Mvh. "Sonen =^-^="










